Jo

en sak till...jag gick hem lite tidigare för att jag hade ont i huvudet. Och inget annat. Bara så ni vet.

Men

iallafall...såhär då va. En är förmodligen intresserad men lika feg som jag, en var tvungen att gå och kissa och en vill men är alldeles för ung för att det ska kännas riktigt bekvämt. Och mina så kallade kompisar är inte helt ärliga och snälla vilket resulterar i telefonsamtal som jag inte vill svara på....Och vad jag vill? Ja det verkar vara oerhört svårflörtat där om man säger så. Nu vill jag bara nyktra till, vakna nångång på söndag förmiddag och vara utvilad och inte bakfull. Verkligheten blir väl en helt annan som vanligt. Vaknar vid fem, mår inte bra men inte så dåligt heller, hela dagen går utan att jag får nåt gjort, är rastlös men lat (trött? otålig? otillfredsställd?)När ska jag få leva då? Det är inte bra men inte dåligt heller, det bara är.....och jag har kommit fram till att det inte är tillräckligt men vet inte vad jag ska göra åt det riktigt. Så hör upp! Här finns en riktigt kalaspingla i sina bästa år som faktiskt inte vill vara singel längre men som tycker att livet som jag lever idag på nåt konstigt sätt inte har plats för nån mer. Hur i hela helvetet löser man det?! Vill men ändå inte. Ibland tycker jag inte om mej själv. Ja som nu då när jag kommer hem efter en halvbra utekväll och inte är riktigt nykter. Klart att jag kunde tagit med den unge gossen hem och haft lite kul men det leder ingen vart så varför ens göra sej besväret? Fyfan vilken jobbig människa jag är. Och hade det inte varit för att jag vet att ingen läser detta så hade jag inte skrivit detta heller. Kräks över mej själv och det patetiska, ynkliga liv detta har blivit. Och jag har nog mej själv att skylla ändå? Eller är det "alla andra" som inte fattar vad det är dom missar? Usch och fy på mej, nu ska jag sova och vakna som en bättre människa. Snart.

Nä

det är ju självaste.......varför i hela friden kan inte livet vara enkelt nångång. Varför kan inte jag....? Och varför är jag så feg? Varför? Och när jag nån gång försöker, ja då blir det fel då med. Ibland hatar jag mej själv och det liv jag lever. Tack och lov händer det väldigt sällan, men ändå. Varför?

Resa

Jag har varit i Belgien i två dagar. Jobb. Men vi hann med lite sightseeing också.


Fotade en kyrka i Bryssel som jag inte vet vad den heter eftersom vi tappade bort oss på kartan, men visst är det vackert! Tittade så klart på Grote Markt/Grand Place. Ett vackert torg och jag får känslan av att byggnaderna i Bryssel på nåt sätt är större än på andra ställen. Svårt att förklara, men en konstig känsla.
Språkförvirringen var total på mötet vi hade. Belgarna (Bryssel-borna) pratar ju både flamländska och franska. Olika språk med olika personer på jobbet. Flamländska med chefen och franska med kollegan till exempel. Också engelska med oss. Eftersom jag läste franska på högstadiet/gymnasiet så förstår jag litegrann vilket gör det hela oerhört förvirrande samtidigt som det känns som att jag tjuvlyssnar.
Hotellet vi bodde på låg nära flygplatsen och såg inget vidare ut på utsidan. Men rummet var jättefint och fräscht. Det roligaste var deras variant av hotellbibel, jag var tvungen att ta en bild.

Titeln är "The teaching of Buddha"

Sedär, då har jag lyckats lägga in lite bilder också. Det var ju inte så svårt som jag trodde!

Ge

aldrig upp. Kom ihåg det!